Eleuthera – En Unik Öupplevelse

Jag vill verkligen försöka beskriva denna ö. Den är speciell. Det beror på stränderna, trevliga människor som hälsar och säger hej när de bor här, och på hur allt här är lite mer komplicerat.

Vi valde Eleuthera för att det verkade vara ett ställe där vi kunde ta det lugnt och njuta av vackra stränder utan kommers. Vi reser som en familj och är inte ute efter folkliv (åtminstone inte under denna del av resan) eller nattliv. Ett resort är inte heller något som lockar oss. Harbor Island är en närliggande ö som ofta listas som ett ”måste se/måste göra” i guideböckerna, dit de rika och berömda åker eller bor. Om man läser en guidebok om Bahamas och Eleuthera står Harbor Island som ett absolut måste. Men om man läser texter specifikt om Eleuthera nämns Harbor Island inte lika ofta. Vi har inte besökt denna ö, men enligt min uppfattning kan inte dessa två öar vara mer olika, och intresset från resenärerna är också olika. En ö är outvecklad och har en viss ”rå” känsla (det är det bästa jag kan komma på), medan den andra beskrivs som att ha bagerier som kan mäta sig med de i Paris.

Det tar ett tag att förstå Eleuthera. Villan vi bor i heter ”Take ya time cottage,” och namnet avspeglar verkligen atmosfären här. Saker och ting tar tid. Och de små sakerna blir till äventyr. Vi blir irriterade på värdparet, samtidigt som de är härliga på något sätt och ger oss en inblick i livet här. Mycket beror på om saker och ting har kommit med ”båten.” Det är svårt och dyrt att få tag på saker eftersom nästan allt importeras. De saker vi har klagat på vad gäller boendet har vi aldrig fått en ursäkt för; istället förklaras allt i långa utlägg med att den och den (som de anlitat) inte har gjort sitt jobb eller att diverse saker inte har kommit med ”båten.” Hela altanen var överväxt när vi först kom, till den grad att det inte gick att komma fram till grillen, och dessutom saknade grillen en gastub. Men svaret vi fick var typ att de flyttade precis innan vi kom och de hade inte hunnit kolla dessa saker själva. Någon skulle ha tagit bort växterna (som var helt galna), men det hade inte gjorts. Osv, osv.

Internet fungerar ibland. Men vi kan gå över till grannen och se om vi får någon kontakt… Efter ett tag börjar jag tycka om detta ”så här är det bara”-sätt att se på och göra saker.

Vill man köpa färsk fisk får man hålla utkik efter någon fiskare som precis har kommit in från fiske. Ingen har kunnat svara på var och när. Vi har lyckats köpa färsk fisk två gånger. En tonfisk och en grouper. Grouper är nog den godaste fisken!

Beroende på om ”båten” har kommit in finns det till exempel broccoli i affären. Annars inte. Vi har köpt konserver och torkade bönor. Och när vi har hittat det, har vi köpt underbar papaya. Den är lokal.

Stränderna hittar vi via tips och ibland detaljerade vägbeskrivningar, vilka visar sig vara ett absolut måste för att hitta rätt.

Och vi blir räddade av värdparet när golfbilen, eller klubbens bil, inte startar. Det är en sak efter en annan, och värdparet verkar alltid vara på språng.

Jag märker när jag skriver att det blir lösryckta händelser som kanske inte riktigt ger en bild av denna plats. Men det är ett paradis, där paradisstränderna är så många att de gör en löjligt bortskämd. Och vi har det riktigt bra i en villa som har det mesta. För de som bor här verkar dock många saker vara bökiga och man får bara gilla läget, vilket de gör. Vanligt kranvatten kan vara svårt att få tag på (och dyrt) och kan vara en bristvara. De köper på sig varor när de reser till till exempel Nassau, allt från ekologiska varor till duschdraperier. De tajmar att besöka butiken efter att båten har kommit med varor, köper mat på restaurang till lunchpriser för att äta senare, osv. Precis när vi snart ska åka härifrån börjar vi förstå lite hur det fungerar och börjar tycka om denna ö mer och mer.

Mer om stränderna i nästa inlägg.