Den här resan var min ultimata drömresa, något jag hade drömt om sedan första gången jag kom nära Colorado-floden som 16-åring. Den drömmen blev ännu starkare när jag återvände till Grand Canyon i 20-årsåldern. Att försöka fånga den här resan genom ord är utmanande, men jag känner verkligen ett starkt behov av att dela med mig av denna upplevelse. Grand Canyon är så mycket mer än bara att stå vid South Rim.
Min blogg, som jag relativt nyligen startade, föddes ur önskan att skriva om mina resor på olika sätt, något jag alltid tänkt göra men aldrig riktigt kommit till skott med. Så här kommer en tillbakablick på ett minne från 2010, som jag håller extra kärt.
Första gången jag besökte Grand Canyon älskade jag naturen och vandring, men jag hade inga direkta förväntningar. Jag och mitt resesällskap hikade ner en bit från South Rim och vände tillbaka när det började bli mörkt, med medvetenheten om att det skulle ta längre tid att vandra tillbaka. Nästa gång, under en klassisk road-trip med en vän, lockades jag tillbaka till denna canyon. Vi anlände den 4 juli och chansade på att få ett Backcountry Permit för att vandra ner och campa, vilket krävs för att utforska området djupare. Och vi hade tur. Det var förmodligen den enda dagen vi kunde få ett sådant tillstånd direkt. Jag är osäker på hur det fungerar nu, men vanligtvis krävs en förhandsansökan långt i förväg. Vi var inte särskilt välutrustade när det gällde packning heller; vi hade inte ens ordentliga ryggsäckar. Men vi hade tält, enkelt kök, lite mat, trail mix och vatten. Vi stannade för natten när vi nådde Indian Garden Campground, och nästa morgon vandrade vi upp igen. Men jag visste att jag bara hade nosat på äventyret. Jag ville komma ännu längre ner och se Grand Canyon från flodens perspektiv.
Så en dag stod jag där igen, vid Lee’s Ferry, denna gång tillsammans med mannen jag nu är gift med och har två barn med. Min man är mer av en storstadsresenär, så det här var min drömresa som han följde med på. Men han älskade varje sekund av resan lika mycket som jag. Vid flodkanten skulle vi packa ner vår packning i vattentäta påsar och snart påbörja en resa som skulle ta oss cirka 30 svenska mil på sex dagar längs Colorado River genom Grand Canyon på en flotte som kallas J-Rig raft.
Hur beskriver man nu det som följde? Sex dagar utan mobil täckning, tillsammans med en grupp människor som jag aldrig kommer att glömma. Dagarna fylldes av lugnt glidande längs floden, forsränning och vandringar till gömda paradis inne i canyonen. Vi sov under bar himmel på en tältsäng alla nätter, då stenarna värmdes upp under dagen och fortsatte vara varma genom hela natten. Att stänga ögonen och se den svart stjärnklara himlen var underbart.
Denna typ av resa är en lyx som få förunnas, det är jag mycket medveten om. Vid den tiden tömde jag hela min sparbössa. Det finns två sätt att färdas på floden genom Grand Canyon: antingen betalar man en professionell researrangör eller hoppas på att få ett permit via lotteri. Förr hade de en kö där man kanske hade en chans att få tillstånd efter 20 år. Via lotteriet kan man ha tur eller aldrig få ett permit.
På floden är det ibland lugnt och ibland forsande. Och det var inte små forsar. Det var riktig forsränning. Vi hade rep längs flotten som vi höll i oss i genom forsarna. Jag hade samma handskar som jag tidigare använt när jag kastat lasso för att undvika brännskador från repet. I stort sett var det kul, riktigt kul, men i vissa forsar var jag ändå lite skraj. De var inte att leka med. Och vattnet var iskallt!
Dagarna var fyllda av glidande längs en lugn flod, forsränning och vandringar till gömda paradis inne i canyonen. När det började närma sig middagstid stannade vi vid flodkanten för att sätta upp våra sovplatser för natten.
En dag stannade vi vid Redwall Cavern, och jag gick runt och tänkte att det inte kunde bli bättre. Då tog en i vår grupp fram sin gitarr och började spela. Vi bekantade oss senare med gruppen och förstod att Kenny Loggins var med på vår resa. Han hade lovat sin vän att göra samma resa efter 30 år, denna gång tillsammans med sina barn. Jag kan inte vänta 30 år, men att få göra denna resa med mina barn skulle vara fantastiskt.
Andra höjdpunkter inkluderade besök vid historiska Anasazi spannmålsmagasin och vandringar till Dear Creek Canyon och Elves Chasm. Slutligen fick vi se Havasu Falls, ett paradis jag knappt trodde var verkligt. Från det bruna sandiga kalla vattnet i Colorado River till det grön-blå vattnet som flöt fram över berghällar och vattenfall var en dröm som blev verklighet. Jag badade och bilderna jag tog känns nästan löjliga i jämförelse med platsen som den upplevdes i verkligheten.
Denna resa var en extraordinär upplevelse som jag kommer att minnas för alltid. Att vara omgiven av naturens storslagenhet, dela detta äventyr med fantastiska människor och utforska Grand Canyon från ett unikt perspektiv var en dröm som överträffade alla förväntningar. Det var en resa som inte bara berikade mina reseskildringar utan också mitt liv.