The Liebster Award – ett boostande kamratskaps-kedjebrev bloggare emellan. En fin tradition som vittnar om den fina ton som finns bloggare emellan eller i.a.f. oss resebloggare emellan, som är det enda bloggande jag har erfarenheten av. AdrenaLina som driver bloggen The World According to Adrenalina har nu nominerat mig och med det följer att jag ska svara på 11 frågor. 11 väldigt bra frågor som AdrenaLina har komponerat. Så här kommer de, frågorna och svaren. (Svaret på fråga nr 1 är betydligt längre än övriga svar, en smärre uppsats)

Jag är omåttligt avundsjuk på att du har bott i New York. Du måste beskriva hur det var att vara NY- bo?

Jag var NY-bo mellan åldrarna 18 och 23 så mitt NY är speciellt även på det sättet, åren då i.a.f. jag fortfarande famlade lite. Och såklart präglat av att större delen av tiden ha en begränsad budget. Att sammanfatta dessa år begripligt är svårt. Men jag ska försöka.

Jag kom till NY som AuPair, blev förälskad, ville stanna och fick ett akademiskt stipendium till ett College. Jag anammade till fullo streber-andan av de jag umgicks med och tanken slog mig aldrig att ta CSN-lån. Istället fick jag gratis en utbildning värd en förmögenhet som jag även hemma hade kunnat få gratis fast utan stipendium, läste klart en fyraårig utbildning på tre och ett halvt år och jobbade samtidigt ca 30 timmar i veckan. De andra studenterna gjorde detsamma eller så kom pengarna från familjen. För mig är denna bit en viktig del av min tid i NY.

De flesta av mina vänner då hade kommit från Karibien till NY med liknande studiebaserade- eller idrottsstipendier och det präglade också min tid här. Jag fick lära mig the Trini Wine (dans) och dansade till Soca (musikstil) på fester som varade natten lång, åt Roti (ett slags bröd) och fick förklarat för mig att, ”nej det är du som bryter mot normen i att vara ateist”.

NY för  mig är också väldigt mycket Brooklyn (där jag hann samla på mig en hel radda adresser) och Prospect Park där folk verkligen umgicks, sportade, pluggade, grillade i stora sällskap som  släpat med sig halva köket till parken. En typ av spontant lättsamt häng som bara uppstår ibland här hemma.

Att vara NY-bo för mig är också att jobba på reklambyrå på Broadway, närmare bestämt i korsningen Broadway-Lafayette, och få access till en lite glossigare värld med chans att gå på Fashion Week och dörrar som öppnades till andra oförglömliga tillställningar.

Och så såg jag tornen falla. Det jag skulle vilja berätta om den tiden är hur känslan av samhörighet och hjärtlighet var ytterst närvarande. Främlingar mötte varandras blickar, barer var öppna, biografer öppnade upp med fri entré. Det var en känsla av en stad som i allra högsta grad levde. På kvällen samma dag bjöds jag in hos vänner till en av mina kollegor för en middag hos en familj som skapade en samlingspunkt i deras hem. Vi satt alla  på golvet i en av de finaste lägenheter jag varit i, i NY, och åt tillsammans. Och sen tog jag tunnelbanan hem till lägenheten i Brooklyn där jag då bodde ensam. Dagarna efter var jag på jobbet tillsammans med kollegor utan att arbeta. Vi var ett gäng utan familj på plats och det kändes som det ända rätta.

Det var ett massivt svar. Nu blir det lite mer lättsamt.

Du är uppvuxen i en familj som värdesatt resor högt, vad har det lärt dig?

Det har lärt mig sånt som man självklart kan få utan den uppväxten, men för mig har resande alltid varit en självklarhet. Det har gett mig lusten att resa och jag har lärt mig att det går att resa på mer än ett sätt. Jag har helt klart lärt mig att uppskatta resor som har varit så mycket mer än badsemestrar. Jag har lärt mig om historia, konst och arkitektur och glädjen i att utforska bortom de stora turiststråken. Och det har tidigt gett mig vetskapen om en större värld där inte alla har det lika bra som vi. Allt detta önskar jag ge till mina barn.

Här är jag med familjen på Maldiverna nån gång under sent 80-tal. Vagnen ser inte särskilt resevänlig ut, men mamma hävdar att den var perfekt att köra med i sand. Det är jag som bär den vackra stråhatten.

Hur är det att resa med barn?

Inte som att resa utan. Och underbart! Att se hur resorna gör mina barn lyckliga och väcker deras nyfikenhet och att få chansen att umgås med dem på ett sätt som är svårt att få till i vardagen hemma. För mig finns inget bättre. Och så krävs det planerande och överväganden som jag inte hade behövt ta ställning till om jag rest utan barn, men så är det ju å andra sidan mest hela tiden när man har barn.

Här fascineras min äldsta dotter över maneter och fiskar. Vattnet var så klart här på Eleuthera, Bahamas.

Favoritdestination?

Hm, som jag gjort eller som jag drömmer om? Jag tolkar som en plats jag känner till. Det finns så många platser och resor som jag har gjort, som jag älskar, och som jag vill åka tillbaka till. Så det finns många favoritdestinationer som jag mer än gärna åker tillbaka till. De mest självklara jag tänker på är: Mexiko, Costa Rica och USA.

Har du besökt någon destination/ varit på någon resa som du skulle avråda andra från?

Nej.

Var skulle du spendera resten av ditt liv om du var tvungen att välja en plats?

Jag vill ju liksom svara att jag vill hänga och surfa på en strand i Costa Rica resten av livet. För det vill jag ju, men inte om jag inte får resa hem och till andra platser. Hemska tanke. Då är det ändå Sverige jag väljer.

Vad är ditt bästa restips?

Strunta i måsten.

Vad ger resebloggandet dig?

Mer än jag nånsin hade kunnat ana. Jag behövde en liten spark i baken att skriva om de platser jag besöker och försöker att inte gräma mig över att jag inte börjat tidigare. För det är inte detsamma att återberätta när några år har gått. Nu när någon behöver tips och vill se bilder kan jag berätta och samtidigt hänvisa till bloggen när minnet tryter vad den stranden eller orten heter. Det bästa jag vet är när jag får en fråga av någon som planerar en resa och har hittat till min blogg i sin research för sin egen resa. Det har ju varit jag själv så många gånger. När man hittar till den där bloggen som berättar om precis det där en behöver veta om ett resmål. Och så kamratskapet resebloggare emellan. Inte hade jag förstått att det fanns ett sånt trevligt gäng där ute. Och sist men inte minst, är det så kul att skriva!

Vilka tre saker reser du aldrig utan?

Förutom typ glasögon, linser, pass och betalmedel. Väldigt knasigt att det här nu tog stopp. Vad brukar jag packa?? Pincett. Går inte att få tag i en så bra som jag en gång fått som present när jag givit blod. Och första-hjälpen kit. Jag är tydligen inte ett packnigsproffs, för mer kommer jag inte på. Känns som det beror väldigt mycket på resmål.

Tror du att du någongång kommer att sluta resa?

Nej, det kan jag inte föreställa mig. Så länge jag har hälsan tror jag att jag kommer fortsätta resa länge. Både mina och min mans föräldrar, som till 75% är pensionärer, är mina 60+ förebilder för att resa. Om jag kommer resa som de senare i livet kan jag skatta mig lycklig.

Vart går nästa resa?

Puerto Rico!! Här har jag skrivit om våra resplaner!

Och min nominering (bryter tradition i likhet med AdrenaLina och nominerar bara en) …….. drumroll…….. går till Isabel som driver Travelbug.se. Isabel har en väldigt snygg blogg med otroligt fina bilder och lyckas med konststycket att förmedla en känsla för platser utan att vara långrandig och ge användbara restips. Till mina favoriter hör inlägget om Luminate Festivalen i Nya Zeeland. Och när jag äntligen kommer iväg till Toscana en dag ska jag ta en titt på hennes inlägg därifrån igen.

Här kommer dina frågar Isabel.

1. Hur ser ditt tidigaste reseminne ut?
2. Har du någon resa som du sitter och sparar på, den där resan med stort R som du ska göra när det och det och det klaffar?
3. Kan du pinpointa en ”det här är den bästa resa jag nånsin gjort” eller är det omöjligt?
4. Har du något dåligt reseminne?
5. Vad har ditt resande lärt dig?
6. Hur väljer du resmål och hur går du för det mesta till väga när du börjar researcha en resa?
7. Reser du ensam, med vänner, partner? Har du folk i din närhet som delar ditt intresse för att resa?
8. Har du ett resefoto som du tycker extra mycket om?
9. Hur kommer det sig att du började reseblogga?
10. Har du något smultronställe i Sverige som du vill berätta om?
11. Har du någon resa inbokad eller drömmer om nåt särskilt resmål?

Lycka till!

Tillagt senare: Vill du läsa Isabels svar? Läs hennes inlägg HÄR.