I lördags hade jag en annorlunda plan för middagen. Faktiskt en ganska ambitiös sådan. Jag skulle göra en klassisk finsk laxsoppa – Lohikeitto. Ni vet, den där krämiga, värmande soppan med potatis, morötter och purjolök som får precis rätt sälta från buljongen och en skvätt grädde? Jag såg framför mig hur jag stod där och rörde i grytan, kanske med en bit rågbröd vid sidan av, och kände mig sådär härligt nordisk och huslig.
Men så hände det där som ofta händer när jag börjar googla recept. Jag hamnade någon helt annanstans.
Jag vet inte ens hur det gick till, men plötsligt var jag inne på uunissa.net – en finsk sida helt dedikerad till ugnsrecept. Och alltså, vilken guldgruva! Ni vet hur man ibland snöar in på en viss typ av matlagning? Jag har haft mina perioder. Grillbesatt på sommaren, långkok under hösten, och en gång i tiden försökte jag mig på att baka mitt eget surdegsbröd (det slutade i en katastrof som involverade en skål med gråbrun deg som bubblade på ett obehagligt sätt och till slut fick slängas ut på balkongen för att ingen vågade röra den). Men just nu är jag inne i en riktig ugnsmatsfas. Det är något så tillfredsställande med att bara förbereda ingredienserna, slänga in dem i ugnen och låta värmen göra jobbet.
Så där satt jag och scrollade igenom recept efter recept på gratänger, ugnspannkakor, pajer och långbakade rätter med smör och grädde och allt som gör livet värt att leva. Och så såg jag det. Tonnikalapasta uunissa. Tonfiskpasta i ugn.
Nu kanske ni tänker: ”Men vänta, tonfiskpasta – hur spännande kan det egentligen vara?” och det är en helt rimlig fråga. För jag var också skeptisk. Tonfisk i burk har ju ett rykte om sig att vara lite tråkigt, lite nödmat när kylen är tom. Men det här receptet var något helt annat. Det var gräddigt, ostigt, perfekt krämigt och ändå med en viss fräschör från örter och citron. Och det bästa? Det var löjligt enkelt.
Så jag gjorde en helomvändning. Ingen laxsoppa, ingen purjolök, ingen buljong. Istället kokade jag pasta, blandade ihop en härligt krämig sås på grädde, crème fraîche, riven ost och (såklart) tonfisk. Lite svartpeppar, lite citronzest för att lyfta smakerna, och så rörde jag ner pastan. Alltihop åkte in i ugnen under ett täcke av ännu mer ost och fick stå där tills ytan blev sådär gyllenbrun och lockande att jag nästan brände mig för att jag inte kunde hålla mig från att provsmaka direkt.
Och vet ni vad? Det var en total fullträff. Så långt från tråkig burktonfisk man kan komma. Pastan hade sugit upp den krämiga såsen perfekt, osten hade smält ner och bildat en smakrik yta, och den där lilla touchen av citron lyfte hela rätten. Jag åt två portioner, och sen satt jag nöjd i soffan och undrade varför jag någonsin tvivlat på ugnslagad tonfiskpasta.
Så där har ni det, min lilla matresa för dagen. Från ambitionen att göra en traditionell finsk laxsoppa till en total förälskelse i en gratäng jag inte ens visste existerade några timmar tidigare. Och vet ni vad? Lohikeitto får vänta till en annan dag. Just nu är jag fullt upptagen med att fundera på vilket finskt ugnsrecept jag ska testa härnäst. Har ni några tips?