Nu är vi framme och har hunnit vara här i några dagar. Wifi:et i huset vi hyr funkade inte de första dagarna, så här kommer en liten recap. Men först! Jag älskar verkligen Florida! Jag vill inte åka hem. Det var min första känsla, trots att resan såhär i början känns som den är oändlig och jag egentligen inte alls borde tänka på hemresa.

Flygresan gick bra, inte helt easy piecy, men det var vi beredda på. Inga förhoppningar om att kunna klämma några filmer och ta ett glas vin på flyget. Det var matfix, vaggande och sitta still med bebis som sover på en fast man är kissnödig som f-n. Men inge maratonskrik och ingen av barnen verkade känna av något i öronen under start och landning trots förkylningar. Det är mer än lyckat i min värld. Bebis fick välling och storasyster fick en tablettask. Det gjorde susen. Och det tog en timme kortare än utlovat. En riktig bonus!

Men nog var vi trötta när vi kom fram. Så pass trötta att vi var sååå nära att helt missa att få med oss barnens resväska från flygplatsen. Vi hade vagnen fullpackad med väskor och handbagage som av någon outgrundlig anledning hade blivit många tunga otympliga väskor trots noggrann planering att undvika just detta. Så precis i sista stund när vi var på väg ut från flygplatsen utbrast min man ”men den blå väskan då”. Tack och lov!! Vidare till bussen som vi sedan tidigare visste gick till hyrbilscentret där alla hyrbilsföretag finns. Lokal tid var klockan nu ca 9 på kvällen och det var varmt och klibbigt. En känsla som annars är ljuvlig när man äntligen kliver ut från flygplatsen efter att ha rest från ett grått och kallt Sverige, men nu – trötta och med alldeles för många väskor och bilbarnstolar och en kö framför oss som jag omöjligt kunde föreställa mig var till den bussen vi skulle med – var det bara plågsamt. Svetten rann men det var bara att bita ihop. Vi köade, och trots att en ny buss kom direkt när en åkte, tog det tid. När det var vår tur var vi den där smått hysteriska lite panikslagna familjen som skulle på med alla våra väskor. Väl framme vid hyrbilscentret och med all packning av bussen kändes det verkligen som vi var i mål. Denna del av resan var värre än hela flygresan.

Så väl framme hade vi bara inte kraften att tjafsa med Dollar (hyrbilsfirman) som vi känner oss lite lurade av. Vi hade beställt en standard SUV, Jeep Grand Cheroke eller liknande. Men väl framme fick vi inte en Jeep och inte för att den inte fanns inne utan för att den tillhörde en annan kategori; premium SUV. Men vi var så trötta så vi åkte därifrån i en Dodge istället, som vi nu efter några dagar faktiskt är väldigt nöjda med. Jag får plats bra i baksätet med en bilbarnstol på var sida. Dollar tyckte även att vi skulle köpa ett sun pass till biltullarna i.o.m. att de har slutat acceptera kontanter vid tullstationerna. Jag tror hon (tjejen på Dollar) sa att det skulle kosta 10 usd om dagen. Alternativet var att betala en böter som hyrbilsfirman sen lägger på en administrativ avgift för. Hon visade på en karta att den vägen vi skulle åka från Fort Lauderdale till Marco Island , väg I-75, hade just en sån tull som inte accepterade cash. Min man hade googlat just detta hemifrån och inte lyckats ta reda på hur det funkar nu med biltullar i Florida. Jag tror dock att det var ganska schysst av hyrbilstjejen att berätta om alternativet att istället få en böter och vi tänkte att det helt klart måste vara bättre än detta dyra sun pass för att kanske bara passera en tull två gånger under resan. Även på hotellet vi bodde de första nätterna frågade vi ägarna hur det var med tullen på den sträckan vi skulle åka och de sa att de inte tog cash. Så till det riktigt intressanta i detta inlägg. De accepterade kontanter i tullen på väg I-75 mellan Fort Lauderdale och Naples/Marco Island!!! Det var någon skylt där det stod något om att tullarna till Miami och Florida Keys inte accepterar kontanter. De håller väl på att ta bort det pö om pö gissar jag.

Men åter till Fort Lauderdale. Jag är verkligen förtjust i detta område. Jag har rest mycket i USA och även tidigare i Florida, då vi även var i bland annat Miami och Florida Keys. Jänkarna själva verkar vilja jämföra det med Venedig, som jag väl inte riktigt kan hålla med om, men jämförelsen beror på kanalerna. En bit in från den oändliga strandremsan är Fort Lauderdale full av kanaler. Extraordinära hus med vrålåk till båtar dockade intill, ligger längs dessa kanaler intill vägar som kantas av palmer. Det finns vattentaxi som man kan åka, både som sightseeing och för att ta sig fram utan att behöva ta bil eller taxi. Det är så läckra extravaganta hus och yachter man passerar och det blir påtagligt att de människor som bor i och äger dessa hus lever i en helt annan värld än ens egen. (Tänk Parneviks hus.) Längs Las Olas Boulevard finns butiker och restauranger och likaså längs stränderna finns det gott om restauranger och mindre butiker. Jag själv hade helt klart förutfattade och kanske också lite fördomsfulla idéer om Fort Lauderdale innan jag såg det med egna ögon. Tankar om pensionär, för mycket solbränna och golf som jag ska hålla för mig själv. Men jag tror denna stad har något för alla.

Mitt bästa tips inför en resa hit är att försöka boka ett hotell som ligger nära stranden. Och då menar jag inte fem minuter bort med bil. I USA betyder det att det inte går att gå. Och trafiken är lååångsam och rödljusen är så långa så att det kryper i en. De här 5 minuterna med bil kan komma att kännas som en hel evighet och äta upp en alltför stor del av dagen. Även om avstånden med bil är korta, kan trafiken göra att det tar frustrerande lång tid när man bara vill sticka ner lite snabbt till stranden utan att det blir ett långt projekt. Och förutom strandpromenaderna är det inte byggt så att man ska gå till stranden, affären, restaurangen osv. Det trevliga värdparet på det motel där vi nu startar vår resa från, beskrev både det ena och det andra tipset som fem minuter bort med bil men när vi frågade om vi kunde gå var reaktionen ”nej, nej, nej, ni kan inte gå dit”. Men om vi båda vill ta ett glas vin till maten då tänker vi. Ja, jag tror att de ser mellan fingrarna på sånt här. Men för vår del blev det att vänta med skålandet.

Mer om stränderna och olika områden i Fort Lauderdale i nästa inlägg! Jag är fortfarande så trött och jetlaggad.