The Liebster Award – ett uppmuntrande kedjebrev mellan bloggvänner. En härlig tradition som vittnar om den positiva ton som råder mellan bloggare, åtminstone mellan oss resebloggare, vilket är den enda formen av bloggande jag har erfarenhet av. AdrenaLina, som driver bloggen ”The World According to Adrenalina”, har nu nominerat mig och det innebär att jag ska svara på 11 frågor. 11 mycket bra frågor som AdrenaLina har satt samman. Här kommer frågorna och svaren. (Svaret på fråga nr 1 är betydligt längre än de andra svaren, närmare en kort uppsats.)
Jag känner en stark avundsjuka över att du har bott i New York. Kan du beskriva hur det var att vara boende där?
Jag var bosatt i New York från 18 till 23 år, så min tid i New York är särskilt speciell på det sättet, åren då jag fortfarande utforskade och formade min identitet. Och naturligtvis präglades den av att jag under större delen av tiden hade en begränsad budget. Att sammanfatta dessa år är svårt, men jag ska försöka.
Jag kom till New York som AuPair, blev förälskad, ville stanna och fick ett akademiskt stipendium till college. Jag omfamnade fullständigt den studieinriktade andan hos dem jag umgicks med och tänkte aldrig tanken att ta studielån. Istället fick jag en gratis utbildning värd en förmögenhet, vilket jag också hade kunnat få gratis hemma men utan stipendium. Jag avslutade en fyraårig utbildning på tre och ett halvt år och arbetade samtidigt ungefär 30 timmar i veckan. De andra studenterna gjorde liknande saker eller fick pengar från sina familjer. För mig är detta en viktig del av min tid i New York.
De flesta av mina vänner då hade kommit från Karibien till New York med liknande studie- eller idrottsstipendier, och det präglade också min tid här. Jag lärde mig ”the Trini Wine” (dans) och dansade till Soca (musikstil) på fester som pågick hela natten, åt Roti (en slags bröd) och fick förklarat för mig att ”nej, det är du som bryter mot normen genom att vara ateist”.
New York för mig är också starkt förknippat med Brooklyn (där jag samlade på mig många adresser) och Prospect Park, där människor verkligen umgicks, tränade, pluggade och grillade i stora grupper som hade släpat med sig halva köket till parken. En sorts spontant och lättsamt umgänge som bara uppstår ibland här hemma.
Att vara bosatt i New York för mig innebär också att arbeta på en reklambyrå på Broadway, närmare bestämt vid korsningen Broadway-Lafayette, och få tillgång till en något mer glamorös värld med möjligheten att delta i Fashion Week och dörrar som öppnades till andra oförglömliga evenemang.
Och sedan såg jag tornen falla. Det jag vill berätta om den tiden är hur känslan av samhörighet och medkänsla var överväldigande. Främlingar mötte varandras blickar, barer var öppna, biografer erbjöd gratis inträde. Det var en känsla av en stad som verkligen levde. På kvällen samma dag blev jag inbjuden till vänner till en av mina kollegor för en middag hos en familj som skapade en samlingspunkt i deras hem. Vi satt alla på golvet i en av de finaste lägenheter jag någonsin varit i, i New York, och åt tillsammans. Sedan tog jag tunnelbanan hem till lägenheten i Brooklyn där jag då bodde ensam. Dagarna efter var jag på jobbet med kollegor utan att arbeta. Vi var en grupp utan familj på plats, och det kändes som det enda rätta.
Det var ett omfattande svar. Nu blir det lite lättare.
Du växte upp i en familj som värderade resor högt, vad har det lärt dig?
Det har lärt mig saker som naturligtvis kan läras utan den uppväxten, men för mig har resor alltid varit en självklarhet. Det har gett mig lusten att resa och jag har lärt mig att det finns fler sätt att resa på. Jag har definitivt lärt mig att uppskatta resor som har varit så mycket mer än solsemester. Jag har lärt mig om historia, konst och arkitektur samt glädjen i att utforska bortom de stora turiststråken. Dessutom har det tidigt gett mig medvetenheten om en större värld där inte alla har det lika bra som vi. Allt detta önskar jag överföra till mina barn.
Hur är det att resa med barn?
Inte som att resa utan. Och underbart! Att se hur resorna gör mina barn lyckliga och väcker deras nyfikenhet, samt att få möjligheten att umgås med dem på ett sätt som är svårt att åstadkomma i vardagen hemma. För mig finns inget bättre. Och så krävs det planering och överväganden som jag inte hade behövt tänka på om jag hade rest utan barn, men det är också en del av paketet när man har barn.
Favoritdestination?
**Hm, som jag har besökt eller som jag drömmer om? Jag tolkar det som en plats jag redan känner till. Det finns så många platser och resor som jag älskar och gärna skulle återvända till. De mest självklara platserna som kommer i tankarna är: Mexiko
Har du besökt någon destination eller varit på någon resa som du inte skulle rekommendera andra att besöka?
Nej.
Om du var tvungen att välja en plats att spendera resten av ditt liv på, var skulle det vara?
Jag skulle vilja säga att jag vill tillbringa resten av mitt liv med att hänga och surfa på en strand i Costa Rica. För det vill jag verkligen, men inte om jag inte får resa hem och till andra platser. En hemsk tanke. I så fall skulle det ändå vara Sverige jag väljer.
Vad är ditt bästa restips?
Strunta i måsten.
Vad ger resebloggandet dig?
Mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag behövde en liten sporre att skriva om de platser jag besöker och försöka inte gräma mig över att jag inte började tidigare. Det är inte samma sak att återberätta när några år har gått. Nu, när någon behöver tips och vill se bilder, kan jag berätta och samtidigt hänvisa till bloggen när minnet sviker vad gäller namnet på den stranden eller platsen. Det bästa jag vet är när jag får frågor från någon som planerar en resa och har hittat min blogg i sin forskning inför sin egen resa. Jag har ju varit där själv så många gånger. Att hitta den där bloggen som berättar precis vad man behöver veta om en destination. Dessutom, gemenskapen mellan resebloggare. Jag hade aldrig förstått att det fanns en så trevlig grupp där ute. Och sist men inte minst, det är så roligt att skriva!
Vilka tre saker reser du aldrig utan?
Förutom typ glasögon, linser, pass och betalmedel. Det är konstigt att det här nu blev stopp. Vad brukar jag packa? Pincett. Det går inte att få tag i en lika bra som den jag en gång fick som present när jag hade gett blod. Och första-hjälpen kit. Tydligen är jag ingen packningsproffs, för jag kommer inte på något mer. Det verkar vara mycket beroende på resmålet.
Tror du att du någonsin kommer sluta resa?
Nej, det kan jag inte föreställa mig. Så länge jag har hälsan tror jag att jag kommer att fortsätta resa länge. Både mina och min mans föräldrar, som är pensionärer till 75%, är mina förebilder för att resa efter 60. Om jag kan resa som de gör senare i livet kommer jag att vara tacksam.
Vart går din nästa resa?
Puerto Rico!! Här har jag skrivit om våra resplaner!
Och min nominering (bryter traditionen som AdrenaLina och nominerar bara en) …… trumvirvel…… går till Isabel som driver Travelbug.se. Isabel har en väldigt snygg blogg med otroligt fina bilder och lyckas med konststycket att förmedla en känsla för platser utan att vara långdragen och ger användbara restips. Till mina favoriter hör inlägget om Luminate Festivalen i Nya Zeeland. Och när jag äntligen kommer iväg till Toscana en dag ska jag ta en titt på hennes inlägg därifrån igen.
Här kommer dina frågor, Isabel:
- Hur ser ditt tidigaste reseminne ut?
- Har du någon resa som du sparar till, den där stora resan som du ska göra när allt klaffar?
- Kan du peka ut en ”det här är den bästa resa jag någonsin gjort” eller är det omöjligt?
- Har du några dåliga reseminnen?
- Vad har ditt resande lärt dig?
- Hur väljer du resmål och vad är din vanliga tillvägagångssätt när du börjar forska om en resa?
- Reser du ensam, med vänner, partner? Finns det människor i din närhet som delar ditt intresse för att resa?
- Har du ett favoritresefoto?
- Vad fick dig att börja reseblogga?
- Har du något smultronställe i Sverige som du vill berätta om?
- Har du någon resa inbokad eller drömmer du om något speciellt resmål?
Lycka till!
Tillagt senare: Vill du läsa Isabels svar? Läs hennes inlägg HÄR.